Hej älskade själar! ❤️?

Veckan har gått riktigt fort för mig och nu är det återigen söndag och dags för ett nytt budskap från månen. Jag blir alldeles pirrig och glad när jag drar veckans kort och får fram Fullmåne i Vågen, så spännande!

Fullmåne i Våg symboliserar balans i förhållanden, partnerskap eller andra nära relationer. Men eftersom att fullmånen även handlar om att saker och ting når sin klimax och går mot sitt slut så säger kortet att du antingen kommer att träffa någon som du inleder en relation med, eller så tar ditt redan nuvarande förhållande en helt ny vändning och du går in ännu djupare i relationen. Kom dock ihåg att tänka på balans!

Det kan även vara så att du gått omkring och försökt få ditt nuvarande förhållande att fungera, men hur mycket ni än har kämpat så känner du att det går bara inte. Kanske är det dags att avsluta? Det är viktigt att komma ihåg att människor kommer till oss av en anledning, om än bara för en kortare stund. Vad har vi lärt oss? Om det är så att en relation tar slut just nu så är det meningen, kämpa inte emot. Detta kort inkluderar även affärsrelationer/jobbrelaterade relationer.

Det kan vara så att nu är rätta tillfället att försöka balansera ditt ego med någon annans behov. Att på något sätt uppnå en balans av att ge och ta. Dina behov är viktiga, likaså andras. En “win-win” situation av något slag är att vänta denna vecka.

Kortet ger dig ett utmärkt tillfälle att nu:

• Se den andra personen genom dina ögon av renaste kärlek, det kommer att förändra ditt perspektiv.
• Ta ett fast beslut.
• Fokusera på dig själv och dina behov ett tag nu. Du är viktigast i ditt liv! ❤️
• Ta hand om dig själv men var försiktig så att du inte går till ytterligheter och blir självupptagen och ytlig.
• En perfekt tajming för en make-over!

När som helst detta kort dyker upp vill det påminna oss om att tillgodose våra egna behov men likaså de vi har runt omkring oss. Både du och jag är viktiga men allt handlar om balans.

Dramatiska intriger och gräl når sitt slut och det finns en stor möjlighet till kärlek i alla former! Så njut fullt ut denna kommande vecka och gör det bästa av allt.

Kram! ?❤️?

Hej alla själar! ❤️?

Något som jag lärt mig vikten av genom att arbeta i 12-stegsprogrammet är att ta ansvar för sin egen del och se på sig själv med sanna ögon.

I det fjärde steget så handlar det om att se hur jag och mina egna karaktärsdefekter har skadat människor i min omgivning. Jag har varit självisk, ljugit, manipulerat, varit styrd av rädslor och förskönat sanningen – och den egentliga orsaken var att jag ville skydda mitt beroende. Ingen skulle få komma mellan mig och drogerna eller alkoholen.

I det fjärde steget skriver man även ner en lång lista över människor, institutioner och andra personer som man känner harm mot. (Harm är återkommande känslor av bitterhet och irritation, som man spelar upp i huvudet om och om igen, och för varje gång du spelar upp sekvensen i huvudet blir du bara mer och mer arg och irriterad.)

Jag har varit arg på min mamma som tagit avstånd från mig pga mitt beroende. Jag har känt många gånger att hon har övergivit mig och ilskan inuti mig har tagit över hand, och för varje gång jag spelar upp filmen i huvudet blir det värre och värre. Men det är slut med det nu.

Jag måste ta ansvar för min del. Och min del är att jag har skadat människor i min omgivning som jag älskar p.g.a mitt beroende, och det har lett till att jag raserat tilliten till nära och kära. Det är en konsekvens av mitt beroende, och jag har inte RÅD att vara bitter, irriterad och självömka. Utan jag får helt enkelt se på mig själv och situationen med sanna ögon, ta ansvar för att jag har betett mig illa och det spelar ingen roll vad hon har gjort eller sagt. Jag ska bara ta ansvar för min egen del. Det är en konsekvens av mitt beroende.

Det här är för mig en väldigt viktig lärdom som jag tar med mig i mitt vardagliga liv hädanefter, och istället för att skylla allt på alla andra, så kan jag faktiskt se på mig själv med sanna ögon och inse att mina val, och mina handlingar har lett mig hit. Ingen annan. Och även om det kan vara tungt att smälta emellanåt, så får det en att växa något enormt.

Det jag vill förmedla med detta inlägg är vikten av att se på sig själv med sanna ögon och våga ta ansvar för sin egen del, i alla angelägenheter. Prova. Det värsta som kan hända är att det gör ont, men du kommer att växa som människa. ❤️?

Hej kära läsare! ❤️

Jag kommer med ett nytt budskap ifrån Månen inför den kommande veckan, och i vanlig ordning så frågade jag korten vad mina läsare behöver veta rent generellt inför denna vecka. (15/2-21/2-2021)

Det blev ett budskap från Nymånen i Stenbocken.

Det här kortet handlar om en nystart i din karriär, eller på jobbet. Vad som än har hänt tidigare så indikerar kortet på att du är på väg in i en ny och förbättrad situation på din arbetsplats eller i din karriär. Om du känner dig missnöjd eller olycklig där du befinner dig just nu så är nu det bästa tillfället för att fråga om en ny tjänst eller kanske helt byta jobb eller karriär. Men kom ihåg att tänka långsiktigt, minst 12 månader framåt eller kanske till och med 5 år framåt. Hur skulle detta byte eller nystart gynna dig? Tänk igenom detta noga.

När som helst detta kort dras så vill det säga till dig att det är nu dags att vara ambitiös och fokuserad inför de planer och mål som du vill uppnå.

• Du kanske måste vara lite mer disciplinerad för att uppnå ditt mål. Plocka fram din ambition, passion och ditt fokus!
• Hårt arbete kommer att löna sig och förverkliga dina drömmar.
• Kortet symboliserar ett väldigt gott omen för att kanske börja studera eller att lära ut något.
• Var inte kontrollerande, och undvik personer som försöker att kontrollera.

Hoppas att du hittat något som du kan ha nytta av inför kommande vecka.

Ljus och kärlek från mig, till er! ❤️?

Hej alla själar! ❤️

Jag kommer med ett budskap till er inför vecka 6 som gäller fr.o.m (8/2-14/2-2021)

Vad frågade jag månen denna vecka? Jo, jag frågade vad mina läsare och vad jag själv kan förvänta mig av den kommande veckan och vad vi behöver vara uppmärksamma på.

Det här kortet pratar om drömmar och romans, själsfränder och poesi. Kortet antyder på att det ligger en nystart på din väg som är kopplad till en situation som gör att det känns som att du nästan svävar på moln och känner dig hög på livet. Var dock sann mot dig själv och andra inblandade. Har du redan varit här tidigare? Du kanske känner dig en aning förvirrad eller till och med besviken om det är något som du upplevt tidigare och har lite för höga förhoppningar om, kanske känns det som att du redan gjort exakt samma sak tidigare. Upprepa inte samma misstag om det är något inom dig som säger att det är fel.

Hur som helst, om det är en situation som du känner inom dig att det här är något bra och positivt så är det nu dags att drömma stort för att din själs och ditt hjärtas inre önskningar slår i samklang med Universum som kommer att hjälpa dig manifestera dina drömmar.

Om du tycker att detta låter lite för bra för att vara sant, eller nästan lite sliskigt och halt – så är det för att budskapet kommer från Fiskarna i nymånen. Fiskarna är det sista stjärntecknet i vår zodiac och Nymånen i Fiskarna föreslår att du i sista minuten har en chans att uppfylla något som du går omkring och drömmer om, så att du kan förverkliga det.

Låt dina känslor guida dig denna vecka. Nu är det inte dags för att tänka logiskt.

• Våga möt dina inre rädslor på djupet. Kanske håller de dig tillbaka?
• En situation du befinner dig i kommer att läkas eller är just nu i ett helande.
• Det är dags att släppa kontrollen och låta Universum styra dig dit det vill. Meditera, reflektera och överväg. Låt dig guidas av dina känslor och din intuition.
• Undvik att vara vilseledande eller medvetet vilseledande.

Fiskarna är ett tecken som symboliserar ödmjukhet och mysterier, djupa känslor, idealism och hopplösa romantiker. Det tecken som står för vatten och det okända, energin är lika djup som djupet i ett mörkt och stort hav. Nymånen i Fiskarna indikerar på att det är nu du ska lyssna på dina känslor och tillåta dina känslor att regna fritt och skölja över dig. Vad du än känner när detta kort dyker upp så är den känslan oftast sann, om du inte lurar dig själv på något sätt – och det kan endast du svara på själv.

Hoppas att du får en spännande och utvecklande vecka!

Kram ❤️?

Hej alla fina själar! ❤️ Jag tänker att jag vill dela med mig om lite tankar och reflektioner om kemiskt beroende och prata lite om hur det successivt utvecklas från att kanske ha varit något spännande och ganska “oskyldigt” från början.

Alla har vi varit unga och nyfikna, kanske druckit i smyg med kompisarna eller tjuvrökt en cigarett. Jag vet att när jag växte upp så fanns det olika typer av ungdomar. Några som kanske köpte godis på en onsdag efter skolan och tyckte de var “rebelliska” eftersom mamma sagt att man absolut inte får äta godis på en vanlig skoldag, medan det fanns andra som struntade totalt i vad föräldrarna sa och rökte röda prince i rökrutan utanför skolgården. Jag har nog alltid varit en mix av dessa två stereotyper. På ett sätt har jag velat vara duktig och lyssna till mina föräldrar, samtidigt som jag haft ett starkt inre behov av att på något sätt vara rebellisk och göra precis tvärtom. Sa någon åt mig att sätta mig ordentligt på stolen, så satte jag mig fult istället. Lite så.

På högstadiet skulle några vänner till mig anordna sin första fest hos en tjej i stan eftersom hennes mamma var bortrest på jobb utomlands, så vi tyckte att det var en utmärkt idé att dricka lite alkohol så att vi skulle få testa på hur det kändes. Jag lyckades dock inte med den biten att dricka “lite” alkohol, utan jag blev så redlös att jag föll pladask ner på golvet och spydde ner en persisk matta för flera tusen, och min pappa fick hämta mig mitt i natten och jag fortsatte att spy i bilen hela vägen hem. Han fick sedan sitta uppe hela natten för jag fortsatte att kräkas när jag låg ner i sängen, och för att jag inte skulle råka kvävas av mina egna spyor satt han vaken med mig.

Dagen efter frågade han mig om jag skulle dricka igen. Jag började må illa av bara tanken och svarade snabbt “Nej är du helt jävla dum eller. Jag ska aldrig mer dricka”. Men något inom mig hade vaknat till liv som jag inte hade en aning om. Redan helgen efter så drack jag igen och blev alldeles för full då också, om även inte lika full så att jag låg och spydde. Men jag tappade minnet och fick blackouts. (Skillnaden mellan en minneslucka och blackout är att en minneslucka är ett minne som sedan hjärnan lyckas att reparera och sätta ihop igen så att du successivt får tillbaka minnet när du klarnar till. Men en blackout innebär en permanent hjärnskada och det minnet kommer aldrig tillbaka.)

Alla mina fyllor såg ut såhär från början. Jag blev alldeles för full och hade ingen kontroll. Jag blev ofta “snedfull” och sa elaka saker till mina vänner och familj som jag bittert ångrade dagen efter. Ångesten bubblade i mig. “Jag ska aldrig mer dricka”. Mantrade jag tyst för mig själv helg efter helg.

När jag var femton år gammal så blev jag erbjuden amfetamin på en fest och tänkte att dom som erbjöd mig det måste vara helt dum i huvudet. Jag är ju ingen knarkare och knark var inget jag ville hålla på med, men några öl senare tog den där olidliga nyfikenheten överhand och jag sökte upp dessa personer och bad om att få testa. Jag drog upp en lina med amfetamin rakt upp i näsan och blev väldigt besviken då jag upplevde det som att fyllan försvann och jag blev helt klar i huvudet. Vad var det för roligt med det här liksom? Det var inte förrän någon helg senare när jag provade igen, som det verkligen gav mig en sådan kraftfull euforisk effekt att jag blev kär där och då. Jag föll pladask. Jag kände mig som ett tusenbitarspussel som i hela mitt liv legat utspritt på bordet och inom loppet av några minuter hade alla bitar sugits fast på plats, och jag kände mig hel.

I början fick jag väldigt bra effekt av amfetaminet. Jag hade ju aldrig haft något som helst tålamod, kuggade alla prov på skolan och kunde inte sitta stilla. Skolkade oerhört mycket för att jag inte klarade av att prestera, förmodligen för att det var ganska rörigt hemma och det gick ut över skolan. Men nu sökte jag in på Komvux, fick VG i varenda ämne jag pluggade och massor av beröm från lärarna. Jag kunde ju sitta uppe hela nätterna och plugga och så fort jag kände mig minsta trött fyllde jag bara på med lite amfetamin och så kändes det bra igen.

Jag förstod aldrig där och då att JAG skulle bli en sån där knarkare som jag själv var livrädd för när jag mötte dom i stadsparken som barn och hörde när dom skrek och gapade på varandra. Jag slutade att dricka alkohol när jag blivit kär i mitt amfetamin och kunde äntligen fokusera på att plugga. Jag fick bra betyg och jag kunde gå ut på krogen och vara social utan att vara rädd för att bli snefull och skälla ut mina kompisar. Det var ju bara en massa fördelar med amfetamin tyckte jag.

Men sedan kom konsekvenserna allt närmre. Jag blev påkommen av föräldrarna, mamma kastade ut mig och jag packade ihop mina kläder och tillhörigheter som jag kunde tänkas behöva och tryckte ner dem i en stor sopsäck. Sedan flyttade jag till en kompis och fortsatte att knarka, och nu kom det in ännu mera droger i bilden. Ecstasy. Hasch. MDMA. Heroin. Tramadol. Benzo. Allt jag kom över. Allt för att slippa känna, tänka, och bara kunna vara här och nu i min egen kemiska värld. Inte ens då insåg jag själv att jag hade ett problem. Jag var fången i en sådan kraftfull förnekelse att ingen hade kunnat få mig att inse där och då att jag hade problem. Inte ens när jag blev av med min första lägenhet tyckte jag att det var så himla farligt. Nu i efterhand ser jag klart och tydligt att jag tillhör en utav de personer som blir beroende nästan på en gång. Jag behöver bara titta på något så blir jag fast. Livet är inte rättvist. Så har jag känt många gånger. Varför jag? Självömkan och bitterhet var något som föddes ur detta beroende och höll det vid liv som en svart låga som aldrig ville slockna. Så fort någon utanför började peta eller skrapa på min yta som riskerade att avslöja vem jag verkligen var, så gick jag i direkt försvar och gjorde vad som helst för att slippa lyssna. Alla andra var dum i huvudet. Det var samhällets fel att det blivit såhär. Jag skyllde på allt och alla, utom mig själv.

Åren gick och det roliga festknarkandet plandes ut och slutade upp i något sorts känslomässigt vacuum. Jag började bli paranoid och jag gick runt och var misstänksam mot allt och alla i min närhet. Mina murar och min fasad började långsamt falla samman. Den där ytan som människor tidigare försökt skrapa på luckrades upp och jag fylldes av skam och skuld. Hur kunde det bli såhär? Hur blev jag en sån där person som jag aldrig skulle bli? Hur kan jag fortsätta trots att jag ser hur människor som bryr sig i min närheten går sönder av oro och stress. Mamma och pappa låg vaken på nätterna och väntade på det där samtalet om att jag skulle vara död. Hela mitt inre väsen visste hur sjukt fel det var att leva såhär, men jag visste inte hur jag skulle ta mig ut.

När jag var 26 år gammal kom samtalet som ingen vill ha. Min pappa hade plötsligt dött i sömnen av en hjärtinfarkt och jag stod där i en pundarkvart fylld med diverse skräp och hade just tänt på. Telefonen föll till golvet. Jag tittade automatiskt ut genom fönstret och upp mot himlen. “Det får inte vara sant”. Sa jag högt till mig själv samtidigt som tårarna börjar rinna ned för mina kinder. Det var då jag insåg det helhjärtat. Jag behöver hjälp och det nu.

Jag ringde till min handläggare på socialförvaltningen och grät. Jag berättade precis hur verkligheten såg ut. På riktigt. Vilka droger jag tog. Hur länge jag tagit dem. Hur ofta, hur mycket. You name it. Det tog en vecka och så fick jag åka iväg på ett behandlingshem med inriktning på 12stegsprogrammet och självhjälpsgrupper. Jag gjorde behandlingen på sju månader och började gå på AA och NA. (Anonyma alkoholister och Anonyma narkmaner). Jag byggde långsamt upp mitt liv igen när jag kom ut från behandlingshemmet. Pluggade till undersköterska, började arbeta samtidigt som jag pluggade. Betalade sakta men säkert bort mina skulder till inkasso och kronofogden. Fick mitt första riktiga hyreskontrakt. Fortsatte att gå på möten och jobba med mig själv och allting flöt liksom på. Jag kände mig som en hel människa för första gången i hela mitt liv, och jag älskade det.

Sedan av någon anledning gick jag in i väggen. Det de brukar kalla för utbränd. Jag blev så deprimerad att jag tog mig knappt upp ur sängen och det första jag skalade bort från mitt liv var möten i självhjälpsgrupperna. Gjorde vad jag kunde för att fortsätta jobba, gick ner lite i tid. Men pengarna måste ju in. Någonstans i denna veva glömde jag bort att det var ju trots allt självhjälpsgrupperna och 12stegsprogrammet som gjorde så att jag kunde leva ett liv utan sinnesförändrande medel, men jag var helt säker på att jag aldrig mer skulle dricka eller knarka igen. Men jag hade fel. Ungefär 10 månader senare tänkte jag att en öl efter jobbet kan ju inte skada, jag hade ju varit helt nykter i 4 år!

Allt slutade med att jag köpte den där ölen efter jobbet och direkt jag började känna mig berusad gick jag tillbaka till Systembolaget och köpte fler öl, och när jag sedan var full började jag ringa till gamla kontakter och lyckades fixa amfetamin. Sen var cirkusen igång och det skulle ta ytterligare 1.5 år innan jag ens erkände mig besegrad av mitt beroende.

Nu har jag gjort klart en sex månaders lång behandling och har snart varit nykter och drogfri i sju månader. Och jag hoppas att jag inte ska glömma bort vem jag är om jag tar den där ölen eller sinnesförändrande medlet. Bara för idag. En dag i taget, ska jag försöka ro detta i land.

Vad jag egentligen ville med detta inlägg var nog bara att skriva av mig, men också verkligen poängtera att ingen väljer att bli beroende. Det som kanske börjar som en rolig och oskyldig grej i ungdomen kan utvecklas till något extremt mörkt och tragiskt. Hade jag kunnat välja att vara en ickeberoende så hade jag nog gjort det, men samtidigt har jag beroendet att tacka för den enorma självinsikt och andliga utveckling som jag faktiskt gått igenom. Utan alla konsekvenser och prövningar hade jag inte varit den jag är idag.

Jag kan aldrig bli frisk men jag kan leva i tillfrisknande. Bara för idag.

Tack till dig som orkat läsa ända hit. Hoppas att du som kanske inte vet så mycket om kemiskt beroende har fått en liten inblick i hur det faktiskt kan se ut.

Kram på er! ❤️

Hej alla själar!

Jag har ett nytt budskap från månen till er inför kommande vecka, måndag till söndag. (1/2-7/2)

Månen vill säga till dig att det ligger lite prövningar längs din väg denna kommande vecka, men är väldigt tydlig med att tala om för dig att det endast är Universums sätt att testa dig och ditt engagemang i något eller någon.

Har du drömmar och visioner som du tror är uppnåeliga? Vad tror du faktiskt är möjligt att åstadkomma i ditt liv? Om du tror att du kan göra något, så kan du förmodligen det. Om du går omkring och drömmer om något som du hela tiden innerst inne tänker att; “Nej det här är nog för stort för mig. Det här klarar jag inte av.” Så vill Månen säga till dig att det kan du inte veta förrän du har försökt. Tror du på att dina drömmar kan gå i uppfyllelse eller har du i hemlighet kanske redan gett upp? Att ta fram lite engagemang och lite jädra anamma, kommer att ta dig närmre dina önskningar och mål.

Det du tror är sant, det blir sant för dig. Så tro på dig själv! ❤️

Kortets ytterligare betydelser står för att:

• Du är halvvägs i mål.
• Du måste använda ditt engagemang och anstränga dig lite till bara. Ge inte upp!
• Ibland måste vi bara inse hur mycket vi faktiskt vill något.
• Du behöver återuppta ditt engagemang i någon eller något.
• När som helst detta kort dyker upp så vill det säga till dig att vilket drama du än står i eller hur mycket det än kan tyckas storma så ska du fortsätta på din väg med stadiga ben! Var inte rädd. Kanske behöver du bara återuppta ditt engagemang i något eller någon som du har gett upp på, och ta ett nytt beslut. ❤️

Kram på er!

Jag frågade vad månen har att säga mina läsare denna kommande vecka (25/1 – 31/1) och det slumpmässiga kortet som jag drog blev Fullmånen i Jungrun.

Fullmånen i Jungfrun vill säga till dig att du duger som du är. Var ärlig mot dig själv och andra. Tillämpa ödmjukhet men bli aldrig någons dörrmatta och sluta upp med att underskatta och tvivla på dig själv.

Om du står i någon situation som känns lite problematisk eller tung just nu så bör du fråga dig själv om du kanske är lite kräsen? Genom att vara ärlig mot dig själv och andra så kommer du lättare att förstå och se hur du har hamnat i den situation du står i just nu, och ditt nästa steg i ditt agerande kommer att bli mera självklart.

Var uppmärksam på de små detaljer och tecken som universum försöker att visa dig.

• Om du oroar dig just nu så kommer du bara att attrahera ännu fler saker att oroa dig över. Släpp taget.
• Har du kanske varit lite väl kritisk? Är du skyldig någon en ursäkt?
• Sluta att tvivla på dig själv.
• Öka ditt karmakonto genom att göra något osjälviskt och gott för någon annan.

Fullmånen i Jungfrun säger att det är dags att rensa ut sånt som inte gynnar dig längre i livet, hemma och på din arbetsplats. Det är dags att sortera ut vad som är bra i ditt liv och vad som är mindre bra och göra dig av med det. Rensa ut dina tunga energier med ett varmt bad fyllt med badsalt och kanske någon eterisk olja, meditera och öva på att jorda dig. I vårat klimat är det svårt just nu men gå gärna barfota.

Kortet säger även att när detta kort dyker upp så är det en påminnelse om att det aldrig är försent att börja leva ett mer hälsosamt liv och att ta hand om dig själv.

Kram på er! ❤️?

Om det är något som fångat mitt intresse sedan barnsben så är det stenar och kristaller. Jag kommer aldrig att glömma bort när jag fick min första sten, det var en fin och väldigt solig dag och jag gick i andra eller tredje klass om jag inte minns helt fel.

Stenen var en månadssten och jag fick den av en klasskompis mamma som på något sätt har betytt mycket för mig genom åren, även om hon inte kanske vet om det själv. Men hon spred så mycket ljus och hopp och brydde sig om oss barn. Hon är Reiki master sedan långt tillbaka och har ett företag som heter Monika Palo – Livskraft i Luleå AB. Jag kan verkligen rekommendera hennes behandlingar och kurser.

Efter att jag fått min månadssten så väcktes mitt intresse för stenar och jag brukade spara min veckopeng och åka in till stan för att köpa några nya stenar varje månad på en mystisk liten butik som hette Livets krydda. Tigeröga, bergskristall, rosenkvarts och ametist är mina favoritstenar.

Under tuffare tider hemma så kunde jag vända mig till mina stenar och kristaller. Dom gav mig så mycket tro, hopp och kraft. Jag kunde prata till dem och be dem om mod och ork att fortsätta. Jag laddade upp dem med olika intentioner och bar de med mig i fickan. Såhär i efterhand så vet jag inte om det är stenarna i sig, men tilliten till dem har hjälpt mig – helt klart!

Jag var med om många händelser som barn inte ska behöva uppleva eller gå igenom, men det resulterade i att jag utvecklade enorma känslospröt och jag känner ofta och vet vad människor runt omkring mig känner. Ibland har det varit svårt att förstå varför jag har känt som jag har känt, tills jag kommit på att det inte är jag som känner så, utan någon annan i rummet.

Så jag skulle vilja påstå att stenarna har funnits där för mig de gånger jag har känt att vuxenvärlden inte funnits där för mig.

Vilka är dina favoritstenar och varför? Jag tar gärna del av era tankar, synpunkter och funderingar. ❤️

Hej alla fina själar! Vad roligt att just du hittade in till min blogg. Jag tänkte berätta lite om mig själv och vad jag har tänkt att skriva om här i bloggen framöver.

Jag heter Toby och är 34 år här på jorden men jag har en stark känsla av att vara en gammal själ. Jag älskar att sjunga, måla, skriva, meditera, kanalisera, praktisera reiki, studera stjärnhimlen och att utvecklas som människa. Mitt liv har verkligen inte varit enkelt och ibland skäms jag när jag säger det – för jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Redan i mina tidiga tonår så utvecklade jag ett kemiskt beroende till alkohol och inte långt därefter till andra substanser, allt ifrån hasch, piller och amfetamin.

Jag har nu varit nykter i sex månader och min tanke med denna blogg är att jag vill dela med mig av min resa, mina tankar och erfarenhet och kanske kunna hjälpa eller inspirera någon annan som sitter fast i den misär som missbruk och beroende orsakar. Jag tänker att skrivandet i sig även är helande och läkande för min själ och kommer att gynna mig och mitt eget mående.

Långt innan droger och alkohol kom med i bilden så har jag alltid känt mig som en del utav något mycket större, och jag har alltid vetat att jag och allt runtomkring mig bara är en liten droppe i ett oändligt hav. När jag var sju år brukade jag stå barfota i gräset på gården där min mamma bodde och tala med vinden, solen, träden, berätta hemligheter för kottarna och söka tryggheten i naturen runt omkring mig.

När jag var tjugosex år gammal tog jag en överdos värktabletter som orsakade en andningsförlamning och slutade i ett hjärtstopp, och det var någonstans där som jag fick min första starka andliga upplevelse. Helt plötsligt befinner jag mig flygandes utanför min fysiska kropp som ligger alldeles stilla på båren i ambulansen. Jag ser hur ambulansmännen ger min fysiska kropp hjärt och lungräddning, slår mig i ansiktet och skriker att jag ska komma tillbaka, och att de är på väg att förlora mig. Jag kommer ihåg känslan av att vara inlindad i varm bommul och en trygghet och kärlek så stark som jag aldrig känt eller upplevt förut. Jag var fjäderlätt och jag behövde inte längre andas, men det var inte dags ännu. De sa till mig att jag skulle tillbaka för att det var alldeles för tidigt, sen blev det svart och jag vaknade upp på intensivvårdsavdelningen alldeles mörbultad, och det är jag tacksam för än idag. Bara några dagar efter denna upplevelse vaknar jag en morgon av att min kropp vibrerade, och jag hörde ett högt brummande ljud i öronen så jag tänkte för mig själv. “Vad är det som händer? Är det nu jag dör?” Innan jag hann tänka något mer så svävar jag upp ur min fysiska kropp och ser mig själv ligga kvar i sängen nedanför och det var då alla minnen kom tillbaka. Det här hade jag ju gjort så många gånger förut som liten, men någon gång på vägen så hade jag glömt bort, eller kanske bara förträngt allt som en alldeles för livlig dröm. Jag dunsade snabbt ner i min fysiska kropp när euforin kickade in och där låg jag klarvaken, med insikter som skulle komma att förändra mitt liv för alltid. Jag hade hittat tillbaka till den astrala världen. Jag kan astralprojicera och det är en utav mina erfarenheter som jag kommer att dela med mig av framöver här i bloggen.

Jag hoppas att jag kan dela med mig av något som har betydelse för dig. Tack för att du läste ända hit, fortsättning följer. Kram!