Jag vill önska er alla en god fortsättning från vårat kyliga Norrbotten. Ni som har läst mina senaste inlägg vet att jag för ca 6 veckor sedan tog ett beslut om att börja äta Low Carb och promenera för att ta hand om mig själv. Här kommer en liten uppdatering och en förklaring till vad som motiverade mig till detta beslut.

Jag har sedan 14 års ålder haft problem med återkommande depressioner och medicinerat för detta i perioder av livet. Hälsokost och naturliga lösningar i all ära, men just denna biten har jag aldrig lyckats komma till bukt med trots kost, motion, örter, etc, så då har jag valt att även ta hjälp av våra moderna, västerländska medicinkunskaper.

Jag hade äntligen hittat en medicin som jag tyckte fungerade bra och verkligen lyfte upp mig mentalt, och tog mig upp ur det mörka hålet. Men sex månader senare var jag på en kontroll och jag hade fått väldigt högt blodtryck. Dels för att jag är överviktig men jag hade inte särskilt högt blodtryck innan jag började ta medicinen, så jag förstod direkt att det var den som var det största problemet. Min läkare föreslog att jag skulle fortsätta äta den och lägga till en blodtrycksmedicin men min inre röst sa till mig att jag istället skulle ta bort medicinen, ändra min livsstil och istället försöka med något annat som inte påverkar blodtrycket.

Så jag började med att äta LCHF och gå långa promenader, och efter två veckor tog jag bort medicinen för att huvudvärken som infann sig någon timme efter att jag ätit den inte ville försvinna, förmodligen p.g.a blodtrycket. När totalt fyra veckor hade gått var jag till psykiatrin på uppföljning och kors i taket! Jag hade tappat 7.5 kilo på 4 veckor och blodtrycket hade gått från 170/118 till 125/80 – så det är verkligen ett bevis på att min kropp läker av denna kost och dessa promenader.

Jag vet sedan tidigare att den här kosten är bra för mig, jag åt nämligen Low Carb i flera år tidigare och mådde hur bra som helst och blev av med all övervikt. Men så kom depressionen som ett brev på posten, och en dag efter jobbet tänkte jag att jag bara skulle köpa lite godis och tröstäta för att jag kände mig så ledsen. Jag hade inte ätit godis då på ca fyra år, och jag som är en beroendeperson klarar ju inte av det där med lagom. Jag sa till mig själv att jag “bara skulle äta godis ikväll” men det spårade ur och jag började köpa godis varje dag och vips hade jag gått upp 35 kilo igen.

Så min plan nu är att försöka hålla mig till denna livsstil, för min egen och min hälsas skull. För det är det jag mår bäst av. Jag kan tyvärr inte som “vanliga” människor äta bara några stycken godisar en lördagkväll. Om det är något jag fick lära mig på behandlingshemmet när jag slutade med alkohol och droger så är det att mitt belöningssystem fungerar inte som andras. När jag triggar belöningssystemet i hjärnan så vill den ha mer och jag har inte kraft att stå emot begäret. Det kanske verkar lite tråkigt men det finns ju mycket annat gott som jag däremot kan lyxa till det med. Nötter är ju en fantastisk lyx när man inte ätit socker på ett tag tycker jag. 😅👌

Jag ska på återbesök till psykiatrin nu till veckan och ska diskutera huruvida jag kan äta någon annan antidepressiv som inte påverkar blodtrycket.

Är det någon utav mina läsare som fått bukt med sina depressioner? Hur har ni gjort? Kommentera gärna. Tips och idéer är aldrig fel. ♥️

Kram på er!